Visuella tystnader

I Mattias Frihammars delprojekt Visuella tystnader – om minnen och minnesluckor i det digitala arkivet ställs frågor om dagens omfattande digitalisering av historiska fotografier och dess betydelse för samhälles kollektiva bild av sitt förflutna?

Museer och arkiv tillhör samhällets auktoriserade kulturarvsinstitutioner. Som sådana har de haft en nyckelfunktion i skapandet och upprätthållandet av en gemensam bild av historien. De senaste årtiondena har dessa minnesinstitutioner satsat betydande resurser på att digitalisera delar av sitt arkivaliska material. Motivet till digitaliseringen är i de flesta fall att tillgängliggöra samlingarna för både allmänhet och forskning. Det går att fråga sig vad detta betyder för de kulturhistoriska museernas roll som källa till kulturhistorisk kunskap? Vad händer när arkivet, som tidigare fungerat som museets materiella minnesbank där arkivalier sparats och tagits fram vid behov, i större utsträckning görs allmänt tillgängligt?

I fokus för denna delstudie står digitaliseringen av Gunnar Lundhs bildarkiv. Genom att på nära håll följa arbete med digitaliseringen av detta stora bildarkiv är avsikten att diskutera omständigheterna kring hur ett digitaliserat arkivmaterial formas och görs publikt. Studien utgår från paradoxen att när bilder av det förflutna etableras som ett kollektiva minnen, så är det många andra berättelser som skjuts i bakgrunden. Specifikt handlar studien om digitalisering av fotografiskt bildmaterial. Fotografiet har det senaste seklet har haft en framskjuten roll i skapandet av individuella och kollektiva minnen. Det är därmed intressant att analysera principerna för digitalisering och internetpublicering av Gunnar Lundhs bildarkiv, och hur dessa möjliggör vissa berättelser, men tystar andra.

Med ett etnologiskt fokus på vardagliga praktiker ställer studien frågor som: Vilka aktörer och intressen är med och driver fram digitaliseringen? Hur översätts olika funktioner hos det analoga arkivet när materialet görs tillgängligt digitalt? I vilken mån kan digitaliserat och internetpublicerat arkivmaterialet förstås som en ny materialkategori?